2011 > 09

Mari och undertecknad åker till Mombasa för att handla med ”våra” flickor. En mycket speciell dag då de bara varit där en gång i sitt liv – när vi var här förra året. Besök i kläd- och skoaffär; nya ryggsäckar, klänningar, tights, underkläder och sportskor köps in. Tjejerna spelar fotboll och gör det bra. Trafikstockningar och vi missar skollunchen så mat får ätas på afrikansk restaurang. Miljoner flugor – vi själva dricker bara en dricka.
En av kvinnorna som fått ta emot en symaskin ger oss varsin afrikansk klänning – måttsydda. Hon vill visa att hon är duktig, värd sin gåva och samtidigt ge oss något tillbaka – en härlig och framåt yrkeskvinna kommer hon att bli. Hektiska timmar för att hinna med det sista, i morgon lämnar vi Kenya. Så enormt mycket har uträttats både i de större projektdelarna men också i det lilla. Inget hade varit möjligt utan bidrag och engagemang från er alla involverade. Vi tackar för förtroendet att förvalta det ni gett. Dicksons avsked vid hotellet är som alltid rörande och för min egen del blir det svårare för varje gång att lämna honom och Zimlat. I morgon är det tidig väckning och hemresa, sen följer många veckors sorteringsarbete bland hundratals bilder, brev, information samt uppdateringar – rapporter kommer efterhand till er som väntar på det.
Många varma hälsningar till alla från Dickson Karani, denna stora man som har så mycket visdom och så mycket att lära oss. Vi avslutar vår vistelse i Zimlat med en stark känsla av meningsfullhet och drivet att fortsätta arbetet med utveckling av projekt ”Zimlat for life”– det går att förändra när pengarna kommer dit dom ska!

//Birgitta

Läs hela inlägget »
Etiketter: reseberättelse

På väg mot getbanken och getutdelningen passerar vi huset där Noelas nya fadderflicka bor. Natten till lördag födde denna 14-åriga flicka, lite för tidigt, en dotter. Hemma i lerhyddan utan vatten och hjälpmedel. Den lilla som döps till Noela mår, liksom mamman bra, men vi beslutar att de ändå ska in till sjukhus för undersökning nu när resurserna finns. Senare kommer syster Mary från Life Health Clinic se till att barn och mamma får den vård och stöd som krävs.

Vid getbanken är det full aktivitet. Veterinären är där och undersöker samt vaccinerar 60 getter! Mängder har varit med och ”köpt en get” denna gång vilket innebär att snart kommer 30 kvinnor fått motta den stora gåvan av två hongetter var. Rutinerna runt getbanksprojektet finputsats allt eftersom vi alla lär oss och det börjar flyta riktigt bra. Fn är lönerna redan klara fem månader framöver både för getskötaren och för nattvakten. Denna gång har även ett antal kvinnor fått uppdraget att fläta ett långt rep till varje get – något som underlättar vid själva utdelningen, men även sedan när getterna ska surras fast på natten, förflyttas osv. Repen är välgjorda och innebär ett mycket värdefullt ekonomiskt tillskott för tillverkarna, men småpengar för oss. ”Zimlat Goat Bank Association” har bildats för att stärka känslan av tillhörighet i ett projekt och ytterligare poängtera vikten av att fullfölja sitt åtagande; lämna in en killing så snart det är möjligt så fortsättning kan följa och INTE äta upp eller sälja sin get. Vi får dock lov att var humana, för när familjen inte ätit på flera dagar och en ensam mamma i en akut situation får välja mellan prostitution eller att sälja/äta upp geten så är valet enkelt att förstå och respektera. Men, i de flesta fall går det mycket bra och mängder av killingar är åter på gång in i banken. Återlämnade små bockar är ingen nytta med att dela ut – de säljs externt bl a i samband med Ramadan då prissättningen gynnar oss, och sedan köps nya bockar in till getbanken för att förhindra inavel.

På eftermiddagen är det fotbollsmatch på skolan. Stolta lag springer ut (på den tyvärr lite väl gropiga och dåliga skolplanen som vi får ta tag i och försöka förbättra) iförda matchställ från Hertzöga/Skattkärr i Värmland. Tack till er och alla andra som bidragit med tröjor, strumpor skor och byxor. FBK, Karlstad och Tobias i Falköping – nu finns det 25 läderbollar i lager på skolan! Matchen slutar 0-0 efter fint spel och bra målvakter, toppen blir ändå avslutningen med varsin läsk till alla spelare.
Anette, Noela och Mikael tar idag adjö av byn och ”sina” barn.

//Birgitta

Läs hela inlägget »
Etiketter: reseberättelse

Vi är åter samlade efter att Noela, Mari, Anette och Mikael varit på en tvådagars safari. Söndag är vilodag och enda besöket i byn görs hemma hos Dickson och hans familj – vi är bjudna på afrikansk lunch. Han vet vad våra magar klarar och att allt måste vara färskt och genomkokt – vi äter med god aptit. Dickson lever som han lär, bland de sina, tillsammans med byborna, utan toalett, rinnande vatten eller elektricitet. Ofta bor nio personer på familjens 16 kvadratmeter. Förutom fru och två egna döttrar finns även föräldralösa barn som behandlas som de vore de egna. Vi lyssnar, lär och försöker ta in fullt ut vad livssituationen verkligen innebär. Resten av dagen får vara söndag – vilodag.

//Birgitta

Läs hela inlägget »
Etiketter: reseberättelse

Sju timmar skumpande, i en bil utan luftkonditionering i över 30 graders värme, på närmast obefintliga ler vägar i byn kan låta jobbigt. Men tiden flyger iväg och varje ögonblick är en upplevelse. Vi ”letar” fadderbarn för fotografering. Dickson vet var alla bor och hur de hör ihop släktmässigt och vi cirklar runt kors och tvärs och träffar en efter en. När någon inte är hemma ropar han till sig några barn, ger ett par instruktioner, barnen springer iväg och strax dyker den saknade upp. Trots detta effektiva system är det en omöjlighet att hinna fota alla. Målsättningen ligger nu på 150 och de vi missar resterande dagar på skolan kommer Dickson ta bilder på och maila över senare. Lunch går aldrig att äta i byn, det kan vi inte riskera utan vi lever på vatten, cola, bananer och Mivitotal Bars.

//Birgitta
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: reseberättelse

Enda sättet att ta sig ur fattigdom och förtryck är genom utbildning och kunskap, något som rektor Dickson ständigt återkommer till. Den insikten är också väl förankrad hos de allra flesta av de mycket studiemotiverade 800 eleverna. Disciplin och ordning råder, respekt för varandra och här tappar ingen bort sin enda, så viktiga penna. Idag är det skolans och lärarnas dag. Egentligen pågår lärarstrejk i hela Kenya, men ”våra” lärare arbetar för fullt och ställer lojalt upp för projektet. Därför känns det extra bra att just nu ha en mycket speciell ceremoni, där inte bara de 28 anställda lärarna utan även resterande 12 anställda inom skolverksamheten kommer få en bonus. Tackbrev och pengar motsvarande en halv månadslön delas ut. Pengar till detta kommer från delar av de gåvor och bidrag som kom in till Per Rabes minne i samband med hans begravning i våras. Per, tidigare ägare av Hela Pharma som startat och fortfarande är huvudsponsor för projektet. Många vackra tal hölls av en rörd personal och känslorna var starka.  Hela Pharma AB har 40 personer på personalkontot i Zimlat Primary School – en närmast ofattbar hjälpinsats och satsning på barn och ungdom. Än större blir det när man vet att projektet firar 15 års jubileum år 2012! Mängder av barn har under åren brutit ett hopplöst socialt arv och här kan man prata om ”hjälp till självhjälp” helt andra förutsättningar väntar dessa barn. Med stolthet berättar Dickson att ett av hans delmål och drivkraft – att få in 10 barn från slummen på universitet snart är uppfyllt. Några av dessa ungdomar har så goda studieresultat att staten betalar utbildningen, några har haft turen med en lyckad kombination: läshuvud och en sponsor/företagssponsor som klarar de relativt höga studiekostnaderna.
Ett stort antal brev till er faddrar ligger nu i resväskan. Ni som skickat egna brev och lämnat pengar, men inte fått något tack för detta kan vara lugna. ALLA brev är utdelade, men för att hinna har barnen fått skriva och rita flera veckor tidigare. De små skriver av och lär sig lärarens hälsning på tavlan samt ritar själva – de äldre författar sina brev själva.

I stenbrottet där nu 30 män sliter hårt med husbyggnadsuppdraget skrivs idag historia. Glädjen är enorm när vår pic-up anländer med 2 liter dricka och en hel limpa till var och en (de äter annars bara en majskolv under dagen för att spara pengarna till familjen) – aldrig någonsin har någon behandlat dessa män med sådan omtanke.

//Birgitta

Läs hela inlägget »
Etiketter: reseberättelse

Matinköp och leverans till ett tiotal familjer. Även fotogenlampor ingår då de annars har det kolsvart när solen gått ner. Vi blir klara över vad ”förhöjda matpriser” innebär. En månadsranson för familj på fem barn och en vuxen gick förra året på cirka 300 kronor. Nu betalar vi mer än 600 kronor och socker finns inte alls längre. Betänk att dessa familjer tjänar i bästa fall 300-400 kronor i månaden. Vi träffar en 14-årig flicka som tack vare Dicksons egen stöttning kunnat gå i skolan till årskurs sju. För nio månader sedan var hon utanför byn och blev överfallen av en man. Resultatet av detta föds inom några veckor. Med polisens hjälp är mannan fängslad, men katastrofen för flickan är ett faktum. Noela, som är med på resan beslutar att omgående bli faddermamma och faddermormor – stöder ekonomiskt och ser till att flickan kan fortsätta sin utbildning sedan. Att se denna skamsna, förtvivlade flicka som gömt sig och sin mage bakom ett träd få beskedet, att se henne ta emot en stor påse barnkläder och det lättade, lyckliga leende som spricker fram kan man leva länge på. Det går att uträtta mirakel överallt med ganska små medel. Känn det ni alla som är med och bidrar på olika sätt – varje hundralapp och varje sponsrat barn betyder så oerhört. Senare har vi möte med personalen i skolmatsalen. De gör ett fantastiskt jobb genom att laga och servera över 800 portioner mat, fem dagar i veckan och de tre anställda har varit projektet troget i över tio år nu. Skolmaten är en direkt nödvändighet för hela skolans existens och räddar liv dagligen. Från oktober tar Green Medicine över ansvaret för matprogrammet (se tidigare Nyhet) och lättnaden är stor när det nu blir stabilitet i den delen, efter några år av sökande efter sponsor. Nämnas här ska Kyrkerörskolan i Falköping som bidraget med i snitt 35 000 kronor varje år i nio år och därmed räddat den lite skakiga budgeten.

//Birgitta

Läs hela inlägget »
Etiketter: reseberättelse
Mängder av brev från er faddrar ska delas ut, närmare bestämt 70 stycken. Hälften av dem är klara och närmare 60 barn fotograferade. Nu återstår ”bara” 120 till… de äldre barnen som går på internatskolor och secondary kommer vi inte att träffa. För bidrag vi fått med oss har vi bland annat köpt in tre symaskiner. Dessa placeras hos sykunniga kvinnor som nu får chansen att bli självförsörjande. Gåvan är overklig för dem, överenskommelse görs upp med Dickson att de ska hålla ett lägre pris än normalt till de fattiga familjerna så de kan laga barnens skolkläder. Ett antal ”tvättkit” har köpts in (baljor, borstar och tvättmedel) så flera kvinnor kan driva verksamhet genom att tvätta åt de bättre beställda inne i Mombasa och i närområdena. En del hus rasar ihop och för en kvinna som tagit på sig ansvaret för tio föräldralösa barn (sex av dom går i skolan tack vare fadderverksamheten) är situationen direkt farlig – väggarna riskerar att rasa inåt när som helst. Efter diskussioner med konstruktör tas beslut om att bygga ett nytt hus. Ett mycket enkelt sådant kostar cirka 24 000 svenska kronor. Endast lokal arbetskraft används och glädjen var enorm när närmare 30 av de arbetslösa männen i byn fick uppdraget. Allt från att bryta sten i stenbrottet, frakta detta på trä kärror genom byn, till att bygga själva huset. Konstruktören övervakar det hela. Allt detta är möjligt tack vare bidrag från privatpersoner samt ett större tillskott från Rotary Färjestad. Lokala snickare har även fått uppdrag och reparera/göra nya dörrar till ett antal familjer där det saknas – de måste kunna stänga och låsa om sig. Även ett antal madrasser är inköpta och levererade – inatt slipper över 20 barn ligga direkt på lergolvet.

//Birgitta
Läs hela inlägget »
Etiketter: reseberättelse

Besök i Getbanken där även två kor (den ena kalvar i december) går. Rent och välskött – alla getter mår bra, annars finns veterinäruppbackning. Vi ser fram mot måndag då närmare 50 getter ska delas ut till kvinnor. Dock växer vreden över hur de fattiga i slummen behandlas...strax bredvid Getbanken har något turisthotell dumpat sitt avfall. Nu finns där en sopptipp på ca 10x10 meter. För att spara pengar fuskar hotellen (inte de Kenyanska!) med avfallsavgiften och lejer någon lastbil som nattetid kör iväg och tippar hela skiten där de behagar. Polis tillkallad och ska hålla koll, men skadan är skedd och ingen har råd att göra något åt det. Vi undersöker om vi kan lösa uppröjningen och förhindra risken att det blir en smitthärd.

Möte med personalen på Life Health Clinic. Ny duktig sköterska anställd och läkaren som ersatt den tidigare är mycket trevlig, jämställd med sköterskorna, engagerad och har många bra kontakter. Över 100 barn behandlas/vecka förutom de löpande kontrollerna av skolbarnen. En lokal målare har nu fått en stor fin Life logga på plats på kliniken. Sedan 2006 är det ju  tack vare ett stort antal Life butikers fantastiska engagemang och ekonomiska stöd som kliniken existerar. Steg tas nu framåt för ytterligare satsning av företaget. En ovärderlig insats av er alla! Den allmänna hälsan hos skolbarnen har verkligen förbättrats under åren. Dagen avslutas med en promenad genom byn. Vilken känsla att ha 50-tals glada, studsande barn runt sig – som alla gör allt för att komma så nära som möjligt.

//Birgitta

Läs hela inlägget »
Etiketter: reseberättelse
Då var vi äntligen på plats i Zimlat. Vi, blev denna gång inte bara jag och Mari, i sista stund fick vi sällskap av Noela, Anette och Mikael – sponsorer i projektet och faddrar till barn. Som alltid så fint att åter möta Dickson, denna stora man som aldrig ger upp sin kamp för slumbarnen.

Första dagarna har ägnats åt uppdatering och besök i projektets olika delar; kliniken, skolan, getbanken och hembesök hos ett antal av de familjer som har det extra svårt. Ett oförglömligt ögonblick är alltid mötet med de egna fadderbarnen och deras familjer. För tre av oss är detta även första mötet med Afrika och allt det speciella man får uppleva här. Starka intryck som redan satt sig djupt och samtliga är vi fulla av energi och ambition att hinna med allt vi föresatt oss. Ett stort antal brev från er faddrar ska delas ut och vi har även fått med över 35 000 kronor i "extra" pengar att använda här nere.

Tackar för förtroendet och planerna har redan lagts ihop med Dickson hur vi ska förvalta dessa pengar på bästa sätt. I morgon drar vi gång ett hektiskt men oerhört inspirerande och viktigt jobb. Rapporter kommer efterhand bara internet fungerar. Ni som varit med och bidragit extra kommer få närmare info om just era gåvor efter resan. Hunnit med att inviga det nya laboratoriet, kopplat till kliniken. Ett otroligt lyft för den allmänna hälsan hos barnen att det nu går att ta mer prover, analysera, säkerställa diagnoser och få effektivare behandlingsmöjligheter. Frejborgs fastighets Ab, Jalle och Rickard – önskar ni var här och fick se med egna ögon vad er sponsring innebär! Läget i byn och med alla barn är glädjande nog bättre än väntat. Jämfört med förra året kan konstaterats att det går framåt och vi möts av friska och pigga barn. Trots det kritiska läget och torkan i Somalia och Kenya går det alltså framåt i vår by. Södra Kenya drabbas inte lika hårt – torkan och solen lockar fortfarande turister som vill bada, sola och åka på safari, vilket ger inkomster. Detta är dock ingenting som kommer Zimlat tillgodo – där lever man ett liv och har en vardag som inte påverkas av det. De höga matpriserna drabbar hårt så insatserna är verkligen nödvändiga och vi känner oss priviligerade som har chansen att göra något, Vill försöka förmedla detta till er alla – för utan allas hjälp, bidrag och insatser är det omöjligt. I morgon blir det möten och planering/utveckling gällande kliniken och skolmatsalen samt en hel rad insatser av varierande sort. Ett 50 tal barn är uppkollade och fotograferade - "bara" 150 kvar. Hoppas på att kunna hinna med de flesta.
Varma hälsningar till er alla från rektor Dickson, personalen och de många barn och familjer vi redan hunnit möta.

//Birgitta
Läs hela inlägget »
Etiketter: reseberättelse