Resedagbok Zimlat

Onsdag 21 november

Vi blir upphämtade av Dickson utanför hotellet för transport till Zimlat. Idag åker vi bil med George – Dicksons följeslagare som innehar körkort och kör för ett taxiföretag. Värmen är tryckande och vi har mycket att göra. Bilresan sparar tid och kraft. Uppe på skolan besöker vi klassrummen och Carina får för första gången uppleva den fantastiska känslan att stå framför alla elever som sjunger och välkomnar oss. Vi deltar på en lektion i förskolan – där barnen börjar nosa på engelska språket. Pedagogisk och inspirerande lärare får barnen att delta med iver. Här finns ingen som stökar eller gör något annat, samtliga 3-5 åringar är djupt koncentrerade. När första ”riktiga” årskursen börjar hålls alla lektioner i huvudsak på engelska Lektioner även i åk 4 med högläsning och en matematiklektion i åk 8 hinner vi med. Matten är av avancerad och även Carina som är bra på siffror imponeras av uträkningarna som görs på tavlan. Även här är full fokus och det skulle inte falla någon elev in att inte respektera läraren eller följa skolans regler. Det råder brist på bänkar. Klimatet och ett flitigt användande sliter. Det är länge sedan det köptes in nya och en del har fallit samman. Nu sitter barnen 5 vid en del av dem, egentligen avsedda för max tre. Dickson förklarar hur svårt det är att lära sig skriva fint när det är så trångt. Vi beslutar att bistå skolan med ett antal nya bänkar. 30 st beställs – lokala hantverkare bygger dem – så tack vare Rotary Färjestad (Karlstad) som bistått med en stor summa pengar kan vi både få nya bänkar och ge ett antal personer en värdefull inkomst.

Matklockan ringer och barnen strömmar till. Idag är sista dagen innan skolavslutningen och därmed också den sista dagen med skolmat. Sen är förrådet tömt och ska fyllas på inför nästa år. Dickson berättar att redan efter några dagar börjar problemen för de här barnen och ungdomarna och när skolan startar är det rusning till matsalen. Trötta och nedsatta barn som ätit alldeles för lite under sin ledighet. Skolmaten räddar liv och avlastar övriga familjemedlemmar. Utan den skulle många av barnen inte överleva.

Dagen avslutas med ett par timmars långsam promenad genom byn. Vi tar bilder på fadderbarn och lämnar över era brev. En fantastisk upplevelse och ni har förgyllt deras kommande månad. Och ni som inte orkade/hann/kunde skicka med något extra behöver inte fundera över det. Ni gör redan så oerhört mycket med er sponsring för skolgång. Dessutom är befolkningen generös mot varandra. ”– Du kan aldrig neka ett hungrigt barn mat om du själv har på ditt bort.” säger man – så våra bidrag skvätter över grannar och släktingar.

//Birgitta
 
Etiketter: reseberättelse

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter