Framme i Zimlat

Då var vi äntligen på plats i Zimlat. Vi, blev denna gång inte bara jag och Mari, i sista stund fick vi sällskap av Noela, Anette och Mikael – sponsorer i projektet och faddrar till barn. Som alltid så fint att åter möta Dickson, denna stora man som aldrig ger upp sin kamp för slumbarnen.

Första dagarna har ägnats åt uppdatering och besök i projektets olika delar; kliniken, skolan, getbanken och hembesök hos ett antal av de familjer som har det extra svårt. Ett oförglömligt ögonblick är alltid mötet med de egna fadderbarnen och deras familjer. För tre av oss är detta även första mötet med Afrika och allt det speciella man får uppleva här. Starka intryck som redan satt sig djupt och samtliga är vi fulla av energi och ambition att hinna med allt vi föresatt oss. Ett stort antal brev från er faddrar ska delas ut och vi har även fått med över 35 000 kronor i "extra" pengar att använda här nere.

Tackar för förtroendet och planerna har redan lagts ihop med Dickson hur vi ska förvalta dessa pengar på bästa sätt. I morgon drar vi gång ett hektiskt men oerhört inspirerande och viktigt jobb. Rapporter kommer efterhand bara internet fungerar. Ni som varit med och bidragit extra kommer få närmare info om just era gåvor efter resan. Hunnit med att inviga det nya laboratoriet, kopplat till kliniken. Ett otroligt lyft för den allmänna hälsan hos barnen att det nu går att ta mer prover, analysera, säkerställa diagnoser och få effektivare behandlingsmöjligheter. Frejborgs fastighets Ab, Jalle och Rickard – önskar ni var här och fick se med egna ögon vad er sponsring innebär! Läget i byn och med alla barn är glädjande nog bättre än väntat. Jämfört med förra året kan konstaterats att det går framåt och vi möts av friska och pigga barn. Trots det kritiska läget och torkan i Somalia och Kenya går det alltså framåt i vår by. Södra Kenya drabbas inte lika hårt – torkan och solen lockar fortfarande turister som vill bada, sola och åka på safari, vilket ger inkomster. Detta är dock ingenting som kommer Zimlat tillgodo – där lever man ett liv och har en vardag som inte påverkas av det. De höga matpriserna drabbar hårt så insatserna är verkligen nödvändiga och vi känner oss priviligerade som har chansen att göra något, Vill försöka förmedla detta till er alla – för utan allas hjälp, bidrag och insatser är det omöjligt. I morgon blir det möten och planering/utveckling gällande kliniken och skolmatsalen samt en hel rad insatser av varierande sort. Ett 50 tal barn är uppkollade och fotograferade - "bara" 150 kvar. Hoppas på att kunna hinna med de flesta.
Varma hälsningar till er alla från rektor Dickson, personalen och de många barn och familjer vi redan hunnit möta.

//Birgitta
Etiketter: reseberättelse

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter

Etikettmoln